Baljväxter odlas på stora arealer runt om i världen. Anledningen till detta är att de kan användas både som livsmedel och till djurfoder. Det finns dock växter som kan användas till båda dessa syften. En sådan är den anrika kulturväxten gråärt.
Gråärt odlades i Sverige fram till 1800-talet, då den konkurrerades ut av gula och gröna ärtor. Den användes både till matlagning och som djurfoder. Den odlades i hela landet, men extra populär var den i Bohuslän, där den odlades in på 1900-talet. Ofta odlades den där tillsammans med bondbönor, så att bönstjälkarna bildat stöd för ärtornas rankor.
Odling
Det är enkelt att odla gråärt i mindre skala – det är en tålig växt som klarar av även dåligt väder. Fröna sätts på våren, med 15 till 20 centimeters mellanrum. När de börjar växa behöver de någon form av stöd, exempelvis trefötter av bambu som de kan klättra på.
Ärtorna mognar i augusti-september. Beroende på klimat kan man torka skidorna antingen utomhus eller inomhus. Om man torkar dem utomhus och skidorna börjar ruttna p.g.a. fukten kan man sprita dem och låta ärtorna eftertorka.
Användning
Det finns flera olika sorter av gråärt. Vissa av dessa lämpar sig bäst för att torkas, medan andra kan ätas som sockerärter. Det finns också mellanstora sorter som kan malas till ett proteinrikt mjöl, eller som kan groddas på samma sätt som mungbönor och andra mer exotiska baljväxter. De olika sorterna har olika färg, både på ärter och på blommor. Ärterna blir dock gråbruna efter att de kokats. Smaken påminner om kikärter.
Gråärten föll som bekant i glömska under lång tid. De senaste åren har vi dock kunnat se ett förnyat intresse för denna lilla ärta. Föreningen Sesam, som bedriver fröodling för att bevara flera gamla sorter, arbetar bl.a. för att öka intresset för gråärt. En annan aktör är företaget Röttle natur och kultur, som har gett ut en skrift om hur man odlar och använder gråärt.