Dill är för många svenskar en krydda med en speciell status, nästan lite helig. Vad många svenskar dock inte känner till är att det är en populär krydda inte bara i Norden, utan även i många andra delar av världen.
Det latinska namnet på dill är Anethum graveolens. Växten kommer ursprungligen från Indien, men den har odlats på många håll i världen under mycket lång tid. I antikens Egypten och Grekland användes dill, och i Bibeln nämns skatter som betalas i dill, mynta och kummin. Till Sverige anlände dill med munkarna, och till en början användes den enbart som medicinalväxt.
Det är egentligen en aning egendomligt att dillen blivit så populär i Sverige, med tanke på att det är en växt som är ganska svårodlad. Den trivs i näringsrik jord, i soliga lägen, och ska helst inte odlas i samma jord oftare än var åttonde år. Eftersom dill lockar till sig insekter fungerar det bra att odla den tillsammans med gurkor. Däremot bör man undvika att plantera andra flockblomstriga växter, som morot, persilja eller palsternacka, i växtföljden, och inte heller tillsammans med dill.
Användning
Dill är starkt förknippad med många skandinaviska rätter, som gravad lax, inlagda gurkor och inlagd sill. Den är dock minst lika populär i Öst- och Centraleuropa, där den tillsammans med persilja är den vanligaste kryddörten. Dillen är viktig både i varm borstj och i den kalla versionen, okrosjka, som också innehåller kefir, yoghurt eller smetana.
Även i Mellanöstern är dill populärt. I länderna kring Persiska viken kallas dill shibint eller shevid och används till arabiska fiskrätter. I Iran är dill en viktig ingrediens i många risrätter, och i Egypten smaksätts de lokala kåldolmarna, koronb mahshi, med dill.
Längre österut används dill flitigt i många lokala indiska kök, i Laos, norra Thailand och i Vietnam. Ofta tillsätts dill i maten för att motverka gaser i magen.