Vi odlar inte växter enbart för att vi, eller djur som vi håller, ska äta dem. Ett viktigt användningsområde för många växter är som källa till användbara fibrer.

Fibrer kan framställas på många sätt: från djurs päls eller hår (även människohår går att spinna garn av), på syntetisk väg eller från växter. De flesta av oss har kläder i alla tre material i sina garderober. Vanligast är ull, polyester och bomull. Den sistnämnda är den absolut vanligaste växtfibern i kläder, men det finns många fler.

Bomull

Det finns flera skäl till att bomull är den överlägset vanligaste växtfibern som används i kläder idag. Den första av dessa är att bomullsläktet, Gossypium, är spritt över stora delar av jordklotet. Bomullsbuskar av olika arter växer vilt i tropiska och subtropiska zoner i Nord- och Sydamerika, Asien och Afrika. Klädfragment av bomullsfiber har hittats vid utgrävningar i såväl Mexiko som i Indusdalen i Pakistan. Dessa kläder är 7000 år gamla. Spinnandet av bomullens fibrer, som består av nästan ren cellulosa, till garn började alltså på flera håll i världen, oberoende av varandra.

En annan viktig anledning till att bomullen nått sin dominerande ställning är uppfinnandet av bomullsginen, en maskin för att rensa skördad bomull från frön och frökapslar. Bomullens frön ligger nämligen gömda i tussarna av fibrer. Bomullsginen automatiserade rensningsarbetet, som tidigare hade gjorts för hand. Detta möjliggjorde ett industriellt användande av bomull, och det var nu – vid 1700-talets slut – som den storskaliga bomullsodlingen kom igång.

Världens största producent av bomull är Kina, men en stor andel av landets produktion används inom landet. Världens största exportör av bomull är USA. Årligen produceras 25 miljoner ton bomull, på 2,5 % av jordens totala jordbruksmark. Detta gör bomull till en av de mest odlade grödorna i världen. På många platser där den odlas räcker dock inte regnvattnet till för att bevattna odlingarna, utan man måste förlita sig på konstbevattning. I Uzbekistan, där bomull är en viktig gröda, har överutnyttjande av vattenresurser för konstbevattning lett till ökenspridning, och på många håll befarar man att fortsatt bomullsodling kommer att leda till ökade konflikter.

Sisal

En av de starkaste naturfiberna är sisal, som kommer från agaveplantan Agave sisalana, som växer i Mexiko. Fibrerna från plantan användes av urbefolkningarna i Mexiko före Columbus’ ankomst. Den används främst till rep, snören och bindegarn, men har även användningsområden som darttavlor, klösbrädor för katter och papper. Sisal kallas ibland för sisalhampa, men är inte släkt med hampa. De kan dock användas för liknande ändamål, även om sisal är betydligt grövre.

Historiskt sett har stora skogsarealer huggits ned för att ge plats åt sisalodlingar. Det går dock att odla växten utan att använda konstgödsel, och användandet av bekämpningsmedel kan hållas på en minimal nivå. Det går också att använda restprodukter från sisalproduktionen för att tillverka biobränsle.

Nättelduk

Brännässlan som man hittar bakom dasset på landet har många användningsområden. Förr i tiden tillverkades nättelduk, ett av de finaste tygerna, av fibrerna i nässlans stam. Fibrerna är grövre än bomullfiber, och det var också bomullen som konkurrerade ut nättelduken i Sverige. Den industriella tillverkningen av materialet lades ned i Sverige på 1740-talet, men tillverkningen fortsatte i liten skala långt därefter.

Nässlan har också flera fördelar framför bomull: den kan odlas utan bekämpningsmedel, det går att använda bladen i matlagningen, och plantans blad och rötter kan användas som färgämne.